Ganneviksstipendiaterna 2013

De fem första stipendiaterna är nu utsedda och mottog på kvällen den 15 mars sina stipendier och statyetter på Kägelbanan i Stockholm.

Stiftelsen har med följande motiveringar fördelat 2013 års Ganneviksstipendier på 500 000 kr vardera till:

Scenografen Sören Brunes
För att enträget, i rum efter rum, i tid efter tid, ha skapat scener både för det lågmält sköra och det brutala. För att genom ett ständigt utforskande av de arketypiska mönster som organiserar vår verklighetsuppfattning, och med en plirig lust att utmana både sig själv och andra, ha drivit scenkonsten framåt. Sedan decennier en förgrundsgestalt inom svensk teater, fortfarande mitt i sin gärning.

Koreografen Cristina Caprioli
Cristina Caprioli använder den samtida estetiska och politiska teorin som ett laboratorium för att nå djupare i en kroppslig, kompromisslös konstnärlig praktik, bortom den mentala logikens gränsdragningar. Hon representerar ett utmanande konstnärskap med rörelseproduktion inom såväl teoretiska som dansade landskap.

Bildkonstnären Annika von Hausswolff
Annika von Hausswolff låter oss med ohygglig precision följa den existentiella erfarenheten och se vad som händer när det som är oss närmast kastas ut ur sitt sammanhang. Hon visar på den tunna hinnan av intimitet och gemenskap och blottlägger hur nära det hemlika är med det hemliga och det hemska. Hennes konstnärskap rymmer en stark psykologisk och social kritik.

Komponisten Anders Hillborg
Anders Hillborg får sitt stipendium för en tonsättargärning, som innehåller en lång rad verk inom olika repertoarområden från kammarmusik till symfonisk musik och kör. De har ett tilltal, som attraherar stora lyssnarskaror och som har internationellt renommé. Han är en tonsättare som rör sig fritt inom olika musikaliska genrer, från västerländsk konstmusik till populärmusik.

Filmregissören Lukas Moodysson
För ett konstnärskap som spänner över ett brett fält av prosa, dikt och filmkonst. Som filmskapare har han prövat på olika genrer och ådagalagt en ständig beredskap att underminera sin egen position som privilegierad konstnär. Han rör sig i ett landskap där han undersöker samtida fenomen som människohandel, främlingsfientlighet och frasradikalism. Han utnyttjar filmmediets konstnärliga och politiska möjligheter på ett dynamiskt och ofta nyskapande vis för att gestalta sin sanning om vår tid.

Kort information om de fem stipendiaterna

Sören Brunes, f. 1938, har under snart ett halvt sekel varit vårt lands främsta och mest spännande scenograf. Han var med och bildade legendariska Pistolteatern 1964, och sedan har det bara fortsatt, fria grupper och stora institutioner omvartannat. Han har verkat på de flesta av landets scener, ständigt frilansande och ständigt gränslös, utmanande, nyskapande, skarpsinnig och uppslagsrik. Sören Brunes har i botten en utbildning som byggnadsingenjör men det kan inte vara hela förklaringen till att hans känsla för teaterns rum inte rymmer några döda punkter. Han är en scenograf som älskar modeller och det hjälper honom i skapandet av rum som kan delta i berättelsen. Han arbetar mer än någonsin.

Cristina Caprioli, koreograf, f. 1953 i Italien, har en mångårig verksamhet i Europa och USA bakom sig och hon räknas till en av landets mest signifikanta och produktiva konstnärliga profiler.
Caprioli arbetar gärna tvärvetenskapligt, mediespecifikt och flermedialt. Genom föreställningar, installationer, filmer, andra aktiviteter och projekt. Hon arbetar såväl lokalt, nationellt som internationellt. Senast med produktionen cut-outs & trees (2010), som hade premiär på Venedig Biennalen och gästspelade på Dansens Hus Stockholm och London Dance Umbrella, samt den interaktiva installationen TRÄD som framfördes 110 gånger i Stockholm. År 2006 belönades caprioli med Cullbergpriset. Caprioli skapat även verk för bland annat Operabaletten i Göteborg.  År 2008 tillträdde hon en professur i koreografi vid Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm, där hon 2012-2013 bland annat bedriver forskningsprojektet Choreography as the Weaving Labor of Politics.

Annika von Hausswolff, f. 1967, fotograf och bildkonstnär född i Söderhamn. Hon är en av landets internationellt sett mest uppmärksammade fotografer.
Fotografi är hennes främsta medium med vilket hon utforskar ämnen som våld, hot, ensamhet och utsatthet. Hon fick stor uppmärksamhet med bildverket Tillbaka till naturen som består av en serie iscensatta fotografier inspirerade av brottsplatsfotografier. Hennes verk väcker motstridiga känslor som nyfikenhet och obehag. De problematiserar vår syn på kroppen, kön och befintliga maktstrukturer. Annika von Hausswolff företrädde Sverige vid Venedigbiennalen 1999. Hon finns representerad på bland annat Guggenheim Museum i New York, Fotomuseet Winterthur i Schweiz, Huis Marseille i Amsterdam och Moderna Museet och Magasin 3 i Stockholm. Hon representeras bland annat av Galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm.

Anders Hillborg, f. 1954, kompositör, var inblandad i olika former av improviserad musik innan han fick sin utbildning vid Musikhögskolan i Stockholm för lärare som Gunnar Bucht, Lars-Erik Rosell, Arne Mellnäs och Pär Lindgren. En viktig inspirationskälla blev också Brian Ferneyhough, som var en ofta återkommande gästföreläsare. Hillborg har varit frilanskompositör på heltid sedan 1982. Hans verksamhetsfält är brett och täcker såväl orkester-, kör- och kammarmusik som film- och popmusik. Ett exempel på det sistnämnda är samarbetet med Eva Dahlgren i albumet Jag vill se min älskade komma från det vilda (1995). Hillborgs orkesterverk Eleven gates (2005-06) beställdes och uruppfördes av Los Angeles Philharmonic under Esa-Pekka Salonen.
Cold heat (2010) beställdes gemensamt av Berlinerfilharmonikerna, Finlands radios symfoniorkester och den schweiziska Tonhalleorkestern och uruppfördes 2011 i Berliner Philharmonie under ledning av David Zinman.
Hillborg har belönats med ett flertal priser och utmärkelser, bland annat Christ Johnson-prisen 1991 och 1997 och en Grammy som Årets kompositör 1995.

Lukas Moodysson, f. 1969, växte upp i skånska Åkarp. Han räknas sedan regidebuten med Fucking Åmål  1998 som en av Sveriges främsta filmskapare, men han var långt dessförinnan verksam som poet. Han debuterade vid 17 års ålder med diktsamlingen Det spelar ingen roll var blixtarna slår ner och sedan dess har åtta ytterligare volymer publicerats. Bland Moodyssons långfilmer kan den sjuttiotalsinspirerade publiksuccén Tillsammans (2000), Guldbaggebelönade traffickingdramat Lilja 4-ever (2002), skandalomsusade Ett hål i mitt hjärta (2004) och den internationella samproduktionen Mammut (2009) nämnas. År 2006 kom Container - ett projekt där Moodysson försökte förena filmverksamheten med sin poesi. Moodysson har aldrig varit rädd för att säga sin mening eller för att bryta ny mark - något som även visat sig i hans filmiska vägval. Han har även visat sig öppen för att pröva olika format och konstnärliga samarbeten.